Förord
Karlsborgs radiostation som anlades 1916-17 anses ha varit landets första "fasta radiostation",
utrustad med den största gnistsändaren som någonsin tillverkats. Sändare hade större effekt
än samtliga andra svenska stationer tillsammans. När stationen gick in i sändningsläge kom ev. slumrande
telegrafister ute i Europa att "studsa till" vid sina mottagare av de kraftiga signalerna från
Karlsborgssändaren. Den gigantiska sändaren på västra Vätternstranden fick, av yrkesmän emellan, öknamnet
"Europas Väckarklocka" vilket var en målande beskrivning.
För rikets behov
Omkring sekelskiftet hade den trådlösa telegrafen (radion) hunnit utvecklas till en praktisk
användning. I Sverige var det i början främst förbindelserna med sjöfarten som säkerställdes med
hjälp av radio, men efter hand kom radion att även komplettera trådtelegrafen. Kraven på
snabb kommunikation med avlägsna orter, andra länder och världsdelar blev en stark pådrivande
faktor för utveckling och användning av radiokommunikation. Kungl Maj:t tillsatte 1915 en
kommitte för att ge förslag på anläggande av nya radiostationer. I kommitten ingick representanter
ur marinen, arme`n och telegrafverket. Kommitten föreslog tre nya radiostationer; Vaxholm,
Härnösand, Boden samt Karlsborg, "en storstation för korrespondens med andra länder och
sambandsanläggning för rikets civila och militära ledning".
Att Karlsborg var styrande vid val av plats för storstationen är förståeligt. Depåfästningen
i Karlsborg var inte bara förrådsfästning utan också, i händelse av krig, uppehållsplats för
Rikets ledning och deponeringsplats för Riksbanken. Riksdagen hade aldrig behövt intaga sin
"krigsuppehållsplats" men Riksbanken har en tid under andra världskriget förvarat över 140 ton
guld i fästningen.
Kommendantens problem
Vid rekognoseringen för stationen i Karlsborg utpekades några tänkbara platser utanför själva fästningen .
Få visste vid denna tid att mossmarker gav goda betingelser för radiovågors utbredning från en sändarantenn,
men att sandmarker var lämpliga att anlägga start- och landningsbanor på var man medveten om.
1915 rasade första världskriget med nya inslag i krigföringen såsom jakt- och bombflyg
men även spaning och eldobservation från flygplan. Arméledningen genomförde en
belägringsmanöver i Karlsborg med bl a samverkan mellan artilleri och flyg.
Redan tidigare hade nog flygarnas starter och landningar fått kommendanten att rysa.
"Bättre start- och landningsbanor var ett måste". Tidsfaktorn var kort och nu gällde
det att handla. Kommendanten lät sälja skogen på ett "stort" område (söder om fästningen),
som senare blev F6 flygfält. Skogsavverkningen blev ett ärende i riksdagen där
krigsministern fick hård kritik för skogsskövling i Karlsborg.
Alltnog, det kanske var en slump att radiostationen byggdes på Kråks mosse
(5 km sydväst Karlsborg).
Ingenjörkonst
Kunskapen i radioteknik och radiovågors utbredning var bristfällig vid sekelskiftet.
Man använde extremt långa våglängder för radioförbindelser, vilket även medförde att
sändarstationerna blev stora och dyra att anlägga. Radiovågorna alstrades av s k gnistsändare,
där effekten från överslagsgnistor styrdes ut i antenn som bredbandiga radiovågor.
Antennanläggningen blev mycket omfattande och upptog stora ytor.
Projektledare även för stationen i Karlsborg, var ingenjören Rendahl, Djursholm
och konstruktör av masterna var professor Ljungberg, Stockholm.
Tyska Telefunken levererade sändarna, en med 80 000 Watts (80 kW) effekt
och en med 8 000 Watts (8 kW) effekt (vilken monterades 1918).
För att bära upp antennen användes master som "endast" vägde 25 ton,
till skillnad från t ex torn som vägde minst fyra gånger mer. Masterna, som här
var 210 m höga var länge landets högsta byggnadsverk, monterades på marken och
restes med hjälpmast. Mastresningen 1916 blev en imponerande uppvisning av ingenjörskonst.
Förutom antenn fanns ett "jordbalansnät", som ersatte den på andra stationer använda
jordledningen. Nätet täckte det 190 tunnland stora stationsområdet med 1,5 mm tjock bronstråd.
Bronstråden var spänd mellan stålvajrar, lagda på 5 m höga stolpar. För jordbalansnätet
åtgick ca 500 stolpar, 2,4 mil stålvajer och 40 mil bronstråd. (Nätet revs på 1960-talet).
Radiostationen bestod av stationsbyggnad, två master med antennanläggning samt tre
bostadshus för personal. Stationsbyggnaden, som inrymde sändare, två elmotordrivna
generatorer jämte manöver- och kontrollutrustning. Vid stationsbyggnaden fanns
reservkraftanläggningen med ångturbiner för drift av elgeneratorerna.
Trollhätte kraftverk svarade för elförsörjningen ( i full omfattning från 1919).
Reservkraftanläggningen var särskilt synlig med sin höga skorsten.
Bild av gamla stationsbyggnaden med reservkraftanläggning, som revs efter 1964.
All början...
I december 1917 var stationen färdig och började ta upp radiotrafik. Men under julhelgen
bildades isbark på antennen varvid antennen rasade.
Professor Ljungberg med medarbetare, anlände på söndagsförmiddagen och lyckades under
intensivt arbete reparera antennen. Det var en skarv som sprungit av. Trafiken hade
legat nere hela dagen men kunde återupptas på kvällen.
Stationen utnyttjades främst för presstelegram samt väderleksrapporter till handelsjöfarten.
Karlsborgs radio användes i början även för telegramöverföring för krigsfångeutväxlingen
mellan Ryssland och Österrike-Ungern.
Besättningen på stationen bestod vid starten av chefen, radiokommissarie Rinde,
en maskinmästare och fyra telegrafister.
Under 1918 togs station i bruk, som landets enda, för fast trafik. Den stora sändaren
som i inledningen haft 40 kW:s effekt, drevs upp till 80 kW för att kunna upprätthålla
trafik med Amerika.
I Europa blev sändaren stark - en Väckarklocka - men med Amerika erhölls endast
sporadisk förbindelse. Det blev Grimeton , utanför Varberg, som 1923 etablerade den
första trafiken med Amerika.
Trafikschemat för fast trafik 1919 framgår av nedan.
Kl 0930 - 1530, 1900 - 2100 Tyskland
1530 - 1800, 0400 - 0800 England
1800 - 1900 Warszawa
2100 Presstelegram Alla
0800 - 0930 Moskva
Den 1920 beslutade indelningen innebar i stort sett att Karlsborg disponerades för
Europatrafiken. Göteborg radiocentral ansvarade för den fasta trafiken på
utlandet med sändarstationerna Grimeton (SAQ) och Karlsborg
(SAJ, fr 1935 SAW = Sthlm: Stadsarkivet Wettern)
Inspektion
Första veckan i oktober 1920 kom kommunikationsministern med sin statssekreterare,
generaldirektören för Telegrafverket samt chefen för radiobyrån på inspektion till
Karlsborgs radiostation. Statsrådet talade till Göteborg per radio och lyssnade
därefter på meddelanden som sändes från Göteborg. Tyvärr kom Petrograds radiostation
in och störde trafiken. Vid senare kontakt med Königwusterhausen (några mil sydöst Berlin)
fick man den intressanta upplysningen att man där tydligt och klart hört meddelandet
från Karlsborg till Göteborg.
Teknikens framsteg
1920-talet innebar en övergång från gnistsändare till rörsändare. De första rörsändarna
var avsedda för långvågstrafik. 1922 inmonterades i Karlsborgs radiostation en rörsändare'
med 10 000 Watts (10 kW) effekt avsedd för kommersiell trafik. Åren 1923 - 24 användes
sändaren även för provsändningar av rundradioprogram. Programmen tycks blivit enormt
uppskattade. I Karlsborgs närområde lät ortspressen befolkningen tala om det fina med
att ha fått storstationen på rätt plats. Radiokonserter utannonserades 1924 i t ex Hova,
Gullspång och Mariestad där inträdet var 1 kr för äldre och 50 öre för barn.
"Förstklassiga apparater. Specialutbildad personal och Högtalare som förstärker ljudet
hundra gånger".
Åren 1925-26 användes sändaren för AB Radiotjänsts rundradioprogram. Därefter stod
långvågssändaren som reserv för Motala rundradiostation fram till 1952. Sändaren som
levererades av Telefunken, finns numera på Motala rundradiomuseum. Snart efter
inmonteringen av 10 kW-sändaren inmonterades även en 1 kW-rörsändare.
"Stockholm - Motala"
AB Radiotjänst började regelbundna rundradiosändningar 1925, föregångna av provverksamhet
i bl a Boden och Karlsborg. Landets första radioartist kan ha varit stationschefen
Holmén i Boden. Han fyllde ut "bärvågssändningen" med egen sång eller "inhyrda artisters"
sång och spel. Han fick t o m regementsmusiken att spela i apparathallen där han hade en,
men dålig, mikrofon. Bärvåg sändes även ut för att markera att frekvensen var upptagen.
Med jämna mellanrum gick (vanligen) stationschefen in och angav med tal "Sveriges Radio"
eller "Karlsborgs Radio". Detta var en ytterst tråkig sysselsättning. Holm i Karlsborg
engagerade sina döttrar att sjunga lite då och då men han lät även grammofonmusik "skvala
ut i etern". En lyssnare i Linköping gav råd för bättre mikrofonplacering, vilket Holm
tackade för per radio. 1923 gjordes ett räckviddsprov över Atlanten till fartyget
Drottningholm. Först sändes presstelegrammen av Stockholm Radio över den gamla
gnistsändaren i Karlsborg och därefter över den nya rörsändaren. Förbindelsen fungerade
utmärkt ända fram till den amerikanska kusten.
Från våren 1926 finns lyssnarrapporter från den livaktiga radioklubben i Skövde, som
utförde omfattande hörbarhetsprov av sändningarna från Karlsborg. Klubben sände även
in gallup-undersökningar till Telestyrelsen på radiointresset och påpekade rundradions
betydelse för bl a utlandssvenskar. Av hörbarhetsrapporten framgår att man i Mariestad
kunde höra rundradion i sina kristallmottagare utan användning av utomhusantenn.
God hörbarhet var det även i Jönköping, Lerum, Töreboda, Hova m fl orter.
Sändningarna skedde på våglängden 1365 meter.
När Sven Jerring ropade ut "Stockholm - Motala" så skulle det kanske varit
"Stockholm - Karlsborg" för att vara sant.
Den stora gnistsändaren monterades ned först 1932, för att därefter vara museiföremål
på Telemuseet i Stockholm.
Nya tider
På 1930-talet började kortvågsradion träda fram med stormsteg. 1930 tillkom i Karlsborg
en kortvågssändare. Mottagningen av kortvågstrafiken flyttades 1938
till ostkusten, Vallby (vid Enköping) och radiocentralen förlades till Stockholms
telegrafstation. Inför och under andra världskriget ökade telegramtrafiken.
Personalstyrkan vid Karlsborgs Radio ökades till trettio. Antalet kortvågssändare
byggdes ut till fem under tiden 1941 - 1952. Detta säger oss att bl a den
kommersiella trafiken hade ökat avsevärt.
I början av 1960-talet framstod stationen som helt föråldrad. En ny stationsbyggnad
med ny modern utrustning tillkom 1964. Den gamla anläggningen revs. Stationens uppgift
var fortfarande att svara för telegramsändningar till utlandet. Det nya som tillkom var
förbindelse med FN-styrkor.
De följande åren fick en revolutionerande utveckling som medförde att satellitsändning
(via parabolsändaren i Tanum) övertagit Karlsborgs Radios ursprungliga uppgifter.
1973 kom en ny uppgift; Sändningen av Radio Sweden, ett program med internationella
nyheter ur svenskt perspektiv för människor utomlands, på engelska, tyska, franska
spanska och ryska. Programmen sändes även från Hörby. Detta uppdrag upphörde 1993.
År 1978 upphörde dygnetruntbemanningen och därmed reducerades personalstyrkan
till tio man. Enda, då kvarvarande, telegramtrafiken var med Ho Chi Minh-staden (Saigon),
som dock upphörde 1991.
För flygtelefonin var Stockholm Radio (med sändare i Karlsborg och mottagare i Enköping)
ledande i Europa och betjänade 130 flygbolag. Flygtelefonin ökade i omfattning till
att på 1990-talet omfatta ca 200 flygbolag.
Personalstyrkan har idag (1996) helt annorlunda arbetsuppgifter än de som fanns på
t ex 1970-talet. De arbeten som fanns 1982 är nu mycket förändrade.
Den ökande kunskapen inom radiovågors utbredning och radioteknikens delområden har
i olika epoker påverkat uppgifter och funktioner vid "Karlsborgs radio". Vi får hoppas
att de olika epokerna får en översiktlig dokumentation som låter oss veta vilka
teknikens under som förändrat uppgifter och funktioner från "då till nu".
De 210m höga masterna ger en dominerande vy över Karlsborgs radiostation.
De två masterna fälldes den 6 Mars 2001 - en radioepok i graven.
Några gamla och nya bilder - klicka på resp. bild för större format
Mastresning |
Stationsbyggn.
Kraftanläggn. |
Mastresning |
Apparatrum |
Gnistsändaren |
Masten 2001 |
Masten 2001 |
Masten 2001 |
Masten fälls 010306 |
Masten fälls 010306 |
Källor:
E Juhlin, B. Spade, Industriminnen i Karlsborgs kommun, 1982.
Gustavsson, Radio&Telegrafisten, 1991.
Hjo Tidning, 1915-07-14,
1916-05-27, 1919-11-28, 1920-07-02.
Tidning för Skaraborgs Län, 1926-04-27, 04-20, 05-04
Artikeln skriven av Tage Rosell, Karlsborg, 1996
Copyright © 1996-2014 www.samlaren.org
|
