Den motor vi återgiva här löser ett problem, som mycket länge varit föremål för uppfinnares ansträngningar. Med dess hjälp kan man på ett ögonblick förvandla en vanlig cykel till en motorcykel (moped), på samma sätt som man med den löstagbara båtmotorn förvandlar en vanlig roddbåt till en motorbåt.
Den lätta, ekonomiska och tystgående motorn, som icke väger mer än 11 kilo placeras ej innanför ramen; med tillhjälp av tre skruvar kan den i en handvändning fästas framför styrstången så som en vanlig paketbärare.
Den vertikala motorn roterar mycket hastigt; den gör ledigt 2200 varv i minuten, ty innan den utsläppes från fabriken underkastas den en noggrann prövning, varvid den under flera timmar får rotera med en hastighet av 3600 varv i minuten; därvid tillses att tändaren fungerar normalt och att den ej visar några svårigheter att öka hastigheten sedan man bragt den att gå långsammare.
För att hålla jämvikt mot motorn bilda magnettändaren, den automatiska förgasaren och bensinreservoaren tillsammans en motvikt, som exakt motsvarar cylindern och dess organ. Man har dessutom försett motorns axel med två små vingar, vilka utgöra en god gyroskopisk stabilisator,
som bidrager till att hålla cykeln i jämvikt.
Motorns rörelse överföres till cykelhjulet på ett mycket enkelt sätt; inga kugghjul som brista, inga remmar som glida; en liten trissa av hårt gjutjärn är fäst på motorns axel och trycker direkt mot framhjulets gummiring. Vad blir resultatet av denna kamp mellan trissan och ringen? I första ögonblicket kan man tycka att det måste bli gummiringens hastiga och oundvikliga död. Men försöken har bevisat motsatsen: ringen motstår mycket bra friktionen, under det att trissans
yta så småningom urholkas och bildar en ränna, som följer ringens buktiga yta. Då trissan blivit för mycket nött kan den för några öre utbytas mot en annan. Man har försökt att ersätta gjutgodstrissan med sådana av trä, aluminium eller kautschuk, men dessa ha visat sig mycket sämre.
Motorn med dess olika delar kan skjutas upp och ned på två glidskenor, som bilda en del av den dubbla gaffeln. Där igenom blir det lätt att sätta motorn i verksamhet. Detta sker genom en ändlös skruv med handtag. När man vrider på denna skjutes trissan sakta ned mot hjulet och trycker mot detta utan stötar på grund av ringens elasticitet.
För att fastssätta motorn på en vanlig cykel skruvar man bort styrstången och insätter i dess ställe motorn med dess styrstång och gaffel, vilken stöder mot främre hjulnavet. Reservoaren ovanför motorn innehåller 1.25 liter bensin och 0.25 liter olja, vilket räcker för 60 kilometer.
Vänstra bilden, motorn fästes medels tre skruvar framför cykelns styrstång; mellan de båda glidstängerna befinner sig ett handtag, medels vilket man kan höja och sänka motorn utefter de båda glidskenorna, spm bilda den dubbla gaffeln. Till vänster syns reservoaren , magnettändaren och förgasaren, som tillsammans utgöra en motvikt till cylindern och dess organ.
Högra bilden ser man hur motorn kan förskjutas på två glidskenor, som är parallella med gaffeln. Till höger vilar den mot två ledande stänger, vilka i likhet med gaffeln stöda mot framhjulets axel. I mitten syns gjutjärnstrissan, som ligger an mot ringen och överför motorns rörelse till framhjulet, som sålunda drar cykeln.
Jan-Erik Ståhls mopedsamling
Källa:
Vetenskapen och Livet, Maj 1917
Copyright © 1996-2014 www.samlaren.org
[an error occurred while processing this directive]
|
