Urmakar-Kalle
- Här bodde han, mångsysslaren, urmakarn och radioamatören Karl Johansson.
Enstöring med kontakter över hela världen. Idag har rösterna i hans gamla stuga tystnat.
Visarna på de gamla klockorna har stannat. Trots det är fortfarande Karl och hans stuga
en levande del i den lilla byn. Allt i stugan ligger på sina rätta platser, klockfjädrar, glas och små urverk.
I huset finns hela Kalles liv samlat. Han slängde aldrig en sak, här finns veckotidningar från 1930-talet, ransoneringskort
från andra världskriget eller bakpulver från 1950-talet.
Han föddes 1897 i en grannby, hans föräldrar var torpare. Karl hade inga funderingar på att gå i sina föräldras fotspår.
Karl var händig, gick lära hos en urmakare i stan. Under 1920-talet köpte han den lilla stugan i byn med vita knutar
och grönmålade fönsterkarmar. Där startade han sitt urmakeri.
- Karl var en hetsig man och en pedant. Han kunde bli irriterad om inte kunden lämnade sedlarna i snygg ordning eller om mjölkpannan inte stod på rätt plats. Hushållerskan skickade han ut ur rummet om inte hon la korten rätt när de spelade whist. En bybo fick besök av en svåger från södra Sverige. Vid söndagspromenaden möttes han av urmakaren varmed
svågern till bybon började prata. - "Jag funderar på att köpa en klocka", sa han. "Var är ni från", undrade urmakaren och bybons svåger berättade varifån han kom. - "Då tycker jag att ni skall köpa klockan där."
- Karl levde för sitt urmakeri och sina hobbies; att fotografera, amatörradion och att köra bil. Han var säkerligen
en av de första i byn som hade bil. Hans intresse för bilar var stort men även som radioamatör. Han var duktig
telegrafist, hans loggböcker visar kontakter över hela världen. Hans lilla sovrum på vinden bestod av en säng, skrivbord med
radioutrustning och väggarna var "tapetserade" med QSL-kort. Skrivbordslampan lyste sent om nätterna.
- Karl var verksam i sitt jobb ända in på 1980-talet och bodde envist kvar i stugan trots han var mycket dålig de sista åren.
Han dog 1987. Fåtal bybor släppte han in i sin stuga. Inte ens prästen fick komma in när Karl fyllde 80 år. Under tiden
urmakaren levde höll han hårt i pengarna. Efter hans död hittades 153 tusen kronor. Bara i plånboken hittades 30 tusen kronor. Karl hade inga arvingar, huset med innehåll gick till Arvsfonden. Hembygdsföreningen i byn har efter vissa påtryckningar hos Arvsfonden fått pengar och Kalles inventarier är nu bevarade i den lilla röda stugan. Tack till föreningen för att Kalles hem räddades från splittring. / Text&Foto Jan Johansson www.samlaren.org
Bilderna från Mars 1998 och ej så bra kvalite. Klicka på resp. bild för större format.
|